Är det aktuellt kreatininvärde alternativt njurproduktion som skall registreras trots pågående CRRT? Det känns främmande då patienten i slutet av sin njursvikt ofta kommer igång med sin diures, till och med blir polyurisk medan njurfunktionen sviktar fortsatt beträffande avlägsnandet av olika komponenter, mätt med kreatinin. Ska man inte bättre istället registrera kreatinin som föranleder CRTT så länge patient behöver CRRT för att sedan gå över till aktuellt kre/urinproduktion (det sämsta alternativet) då CRRT avslutats?
Korrekt registrering vid njursvikt och behandling med CRRT är att använda sig av antingen uppmätt kreatininvärde eller uppmätt dygnsdiures för det registrerade dygnet och där välja det sämsta = det som ger mest poäng av dessa alternativ. Ingen hänsyn tas till eventuell samtidig CRRT-behandling.
Att Du i förloppet av njursvikt, intialt har både högt kreatinin och oliguri, sedan ”normaliserat” kreatinin och oliguri (ibland även diures > 500 ml/24 tim) med CRRT, för att i avvecklingsfasen av CRRT ånyo få stigande kreatinin och polyuri ger ju olika ”Njurpoäng” i SOFA-registreringen.
Vi diskuterade detta och jämförde med synsättet för ”Andningpoängen” i SOFA, då Du manipulerar PEEP och därmed får lägre poäng, tack vare själva respiratorinställningen.
Intressant nog, så är det väldigt lite riktlinjer angivna i SOFA-litteraturen kring metodfrågorna!
I originalpublikationen berörs t.ex. inte CRRT. CRRT kommenteras inte – de två alternativen gives enbart.
En annan brist gäller bristande detaljer kring tidsgränser vid daglig SOFA-beräkning. Här har SIR varit tvungen att lägga ned ganska mycket tankemöda för att vara tydliga och precisa, så att alla gör likadant.
Även CNS-variabeln var initialt oklar - i originalpublikationen diskuteras med/utan sedering (actual vs assumed GCS), och man kan läsa mellan rader att en sederad patient utan strukturell eller metabol hjärnskada inte ska få poäng pga åtgärden sedering.
Genomgående i alla artiklar har varit tillämpningen att ”worst value” för dygnet är det som ska registreras. Här har det varit tydligt och enkelt från början.
Saknade värden finns kommenterat i ett par artiklar – oftast har medelvärdet av före/efter använts.
M Tallgren skriver om Accuracy of Sequential Organ Failure Assessment (SOFA) scoring in clinical practice (Acta Anaesthesiol Scand 2009; 53: 39-45) att lever, koagulation och njure baseras enbart på laboratorievärden utan hänsyn till behandlingsåtgärder. Artikeln är intressant, då den försöker beskriva hur korrekta vi är i vardagens SOFA-registrering. Vår förhoppning är att våra reviderade riktlinjer ska ge lite bättre följsamhet i registrering än vad artikeln fann.